Vi som arbetar med klimatrapportering får ofta höra att vi är alarmister och skrämmer unga människor i onödan. Att vi skapar klimatångest. I själva verket lyssnar vi bara på forskarna och rapporterar om vetenskapligt underbyggd kunskap.
Men nu börjar forskare diskutera vilket värde all denna kunskap egentligen har när deras rapporter ändå inte tas på allvar av politiker. Och inte bara de seniora forskarna säger att de talar för döva öron.
Forskarna möts av misstro
På ett symposium med glaciärforskare från hela Norden nyligen undrade unga forskare över vad deras möda är värd. De tillbringar långa arbetsdagar i snö och kyla på Svalbards glaciärer eller vid datorn i labbet för att förstå isarnas reaktioner på ett varmare och blötare klimat. För att ändå möta tvivel och misstro.
I en film vi visade nyligen i Vetenskapens värld talar en av forskarna om “the burden of awareness” – hur tungt det är att känna till de stora förändringar som sker, utan att få tillräckligt gehör.
Filmen handlar om Grönlands inlandsis, som skulle höja världshaven med sju meter om den smälte helt. Ingen tror att detta kommer ske nu och plötsligt, men smältningen tilltar och forskarna försöker sprida sina resultat och få världen att lyssna.
Forskaren Jason Box tittar ut över isytan och kallar smältningen för en katastrof i slow motion. ”När man förstår vidden av klimatförändringarna så sover man inte längre gott om natten.”
”Klimatförsenare” nytt begrepp
I Sverige börjar fler och fler av våra kända klimatförnekare argumentera för att brådskan kring klimatåtgärderna är överdriven. De säger att vi har byggt in oss ett fossilsamhälle och får anpassa oss till förändringarna och att en omställning från fossilsamhälle till ett förnybart inte är ekonomiskt motiverat.
De har börjat kallas för “klimatförsenare”. Det handlar om personer som inte gärna talar om vad uteblivna åtgärder gör i mer sårbara områden i världen. Såsom i Arktis där uppvärmningen går tre gånger så fort som det globala genomsnittet.
En varmare värld betyder att mer nederbörd på Grönland kommer som regn i stället för snö. Vad gör det med isen? Spola lite vatten över en skål med is och det är uppenbart: rinnande vatten ökar takten på smältningen. Isens rörelse snabbas på ner mot kusten. Vatten under isen gör underlaget extra halkigt.
Rapporteringen fortsätter om klimatförändringarna
Vi har idag mycket säkerställd kunskap att luta oss mot när vi fattar beslut om åtgärder. Men det finns fortfarande vita fläckar på kartan. En av dem är inlandsisarna. Stora och ogästvänliga bjässar som bara motvilligt släpper forskarna inpå skinnet.
I filmen om Grönland visade vi bilder från den hisnande expeditionen där filmaren följer tre forskare högt upp på inlandsisen och djupt nere i dess kalla och blöta slukhål. Överallt blir de överraskade av att det finns så mycket fritt vatten i den annars djupfrysta inlandsisen. Vattnets vägar genom isen är bara ett av mysterierna som omger de stora isarna och som forskarna enträget fortsätter att undersöka.
För journalister är det inte ett alternativ att ignorera kunskaperna om hur den frusna delen av vår värld mår, med varmare ishav, permafrost som tinar och bergsglaciärer som krymper eller rent av försvinner. Vi fortsätter att rapportera från forskningens frontlinjer.